Skall Leif Axmyr få sitt livstidsstraff tidsbegränsat?

Leif Axmyr gjorde sig skyldig till mord, år 1982 på två människor. Nu är han inne på sitt 26: e år i fängelset och anser själv att han borde få sitt livstidsstraff tidsbegränsat och ansöker nu om detta.

Paret mördades i en lägenhet, efter ett bråk på telefon mellan Axmyr och den nya pojkvännen. Enligt domen i Gävle tingsrätt hade den 20-åriga kvinnan tidigare varit mycket rädd för Leif Axmyr och fruktat för sitt liv. Efter morden sattes lägenheten i brand.

Leif Axmyr har suttit i fängelse längst av alla brottslingar i Sverige på ett obestämt straff. Alltså vet han inte när han kommer att få komma ut.
Han har bedömts som personlighetsstörd och han gjorde även år 1998 en rättspsykiatrisk undersökning där diagnosen visade att han hade narcissistisk personlighetsstörning.

Leif är tidigare dömd för en rad olika brott:
- Dömd för våldsbrott och stöld, 21 gånger
- I fängelset är han dömd för andra brott ett flertal gånger
- Dömd för olaga hot mot en journalist, 1998
- Dömd för grov skadegörelse och narkotikabrott
- Dömd för bestickning, han har alltså mutat någon och blivit påkommen

Är det rimligt att en person som mördat 2 personer samt gjort sig skyldig till en rad olika brott få ett tidsbegränsat fängelsestraff. Några, exempelvis Axmyr själv anser att han borde få det begränsat eftersom då han mördade dessa personer var han ung och enligt han själv har han förändrats och vill bevisa det för honom själv, samt andra människor.

En del som funderar kring brottslingar och dess kostnader lägger en stor vikt i alla rättegångs kostnader och kostnaderna för advokatarvodena vid förhandlingen, som staten står för.
I Axmyrs fall landade denna summa på drygt 100 000 kronor. Men ska det egentligen spela någon roll? Vi kan inte ha brottslingar på gatan och det kostar att ”skydda medborgarna”, eller?
En annan sak man kan fudera på är varför Axmyr sitter i fängelse, borde han inte få vård om han enligt diagnoser anses vara sjuk?



(Bild - Leif Axemyr)

Månggifte ska vara lagligt enligt domare

Stefan Lindskog är civilrättslig docent som vid årsskiftet tillträder posterna som justitieråd och domare i Högsta domstolen. Nu vill han ändra lagen för att ge de så kallade udda samlevnadsformerna ett starkare juridiskt skydd. Detta är något som även Gudrun Schymans parti, feministiskt initiativ tidigare ställt krav på.

Lindskog säger sig vilja skilja lag och moral från varandra och ställer sig därför bakom tidigare krav på att riva upp äktenskapsbalken. Lindskog säger i TV8:s ”Rättens tjänare” att han tycker att det är fel att någon som valt att leva i en annan samlevnadsform än det traditionella äktenskapet blir diskriminerad och inte heller berättigad till rättsordningens skydd.
Lindskog tycker att rättsstaten ska låta bli att lägga sig i några som helst skäl till varför människor väljer att leva tillsammans och detta är något som kräver att lagen revideras.

I artikeln säger Lindström följande: ”Idag består äktenskapet av det juridiska, det religiösa och det moraliska. Varför kan man inte begränsa lagstiftningen till det juridiska, som ett samlevnadskontrakt som regleras i en balk, alldeles oavsett sexuell läggning och alldeles oavsett om man har ett sexuellt förhållande överhuvudtaget”.

Om den här lagändringen skulle gå igenom så skulle det alltså innebära att till exempel månggifte skulle bli lagligt då det hamnar inom ramarna för vad Lindskog ser som alternativa samlevnadsformer. Personligen tycker jag självklart att det är viktigt att alla ska ha rätt till rättsligt skydd, men detta blir ju ändå ett dilemma; ska det verkligen kunna vara upp till den enskilda individen att avgöra hur många han eller hon ska vara gift med på en och samma gång? Och är den här lagändringen verkligen den viktigaste förändringen man kan göra för att stoppa diskrimineringen av de som skiljer sig från våra samhälleliga normer?

Vad tycker ni?

Läs artikeln här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1466971.ab

Hemskickad

Förra veckan blev Marcus Persson, 26 år hemskickad från arbetet. Marcus hade enligt arbetsgivaren " ... brutit mot företagets policy om ”vårdat yttre.”" (http://www.aftonbladet.se/helsingborg/article1393261.ab) då han hade färgat sitt hår rött.

Arbetsgivarens krav var att han fick komma tillbaka om han färgade om håret vilket Marcus inte kunde då han hade skador i hårbotten efter färgningen. Enligt Marcus så sjukanmälde han sig eftersom att han mådde dåligt på grund av händelsen men enligt arbetsgivaren hade han olovlig frånvaro och fick då sparken på grund av detta. Marcus känner sig nu både kränkt och diskriminerad och skall gå vidare med detta.

"Jan Nordström, ombudsman i grafiska förbundet, är irriterad. - I dag är det ju rätt vanligt att folk färgar håret och blandar färger också. Det kan inte vara skrämmande. Jag får jaga tag i arbetsgivaren och ogiltigförklara hemförlovningen, säger han till Helsingborgs Dagblad." http://helsingborg.expressen.se/nyheter/1.945692/han-fargade-haret-forbjuds-jobba

”Det är sverigedemokraternas väljarframgångar som skrämmer”

”Det är sverigedemokraternas väljarframgångar som skrämmer”
2007-11-28

På DNs hemsida kan vi idag läsa en artikel om Göran Johanssons (Socialdemokrat, Göteborg) uttalande/förslag om att slänga ut alla de flyktingar som smugglats in till Sverige för att få chansen att söka asyl. Medans Ilmar Reepalus (Socialdemokrat, Malmö) lägger fram ett förslag om att flyktingar istället bör söka asyl på Svenska ambassader i utlandet. (I Sverige idag går endast att söka asyl när du befinner dig innanför landes gränser).

Mannen bakom artikel, Henrik Brors, har en teori om att det är väljarframgångarna hos de ”invandringsfientliga SverigeDemokraterna” som väcker invandringsfrågan till liv. Brors väljer att tolka Johansson och Reepalus starka uttalande som bevis på frustration och räddsla, då SDs väljar siffor ökar, och har funnit stort stöd bland exempelvis industriarbetare. SD framgångar bidrar till oro, och enligt Brors tolkning, är uttalandena gjorda utav Johansson och Reepalus ett försök att locka/vinna tillbaka väljare. De stora partierna i Sverige kämpar idag enligt Brors, för att förhindra att SD når riksdagen i nästa val (2010).

Under flera år har Ilmar Reepalus och Göran Johansson bett om nationell hjälp att minska pressen på deras respektive kummuner, då många asylsökande bostätter sig där (Malmö, Göteborg). Dåvarande migrationsminister Mona Sahlin nekade till detta. Idag vill även Socialdemokraterna öka lagstiffningen om bostättningen av asylsökande i Sverige.

Av de jag läste utav Borgs åsikter kring detta ämne så ställer jag mig bakom hans teorier angående att det är räddsla och fruktan till att förlora väljare som tvingar fram tidigare nämnda uttalande. Likväl situationen med FI (Feministiskt Insiativ) för några år sedan, då Vänsterpartiet plötsligt fick ett brinnande intresse för kvinnans rätt i Samhället, tror jag att de stora partierna idag kommer att ta en allt stor del av invandrarpolitiken.

Är det så att de mindre partierna i Sverige aldrig riktigt hinner få en ärlig chans? Då de dominernade parterna genast tar del av dem område som väcker intresse hos väljarna? Tror ni att Göran Johansson och Ilmar Reepalus gjorde sina uttalanden i desperation? Vad tror ni om SDs chanser vid nästa valtillfälle?

Artikeln finner ni här.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=719699

Ett inlägg från läraren.

Som lärare måste jag först och främst säga att det är glädjande att se att det händer saker på bloggen, även om det går lite segt och många inte har skrivit sina obligatoriska inlägg än. Terminen är som vi alla vet inte slut än och jag är övertygad om att det kommer inlägg från samtliga elever innan vi nått slutet av januari.

Sen skulle jag vilja göra några förtydliganden. På bloggen har jag två funktionen, delvis är jag moderator och delvis är jag lärare. Som den förra är min roll att se till att allt som skrivs följer de regler som stipuleras delvis i skolans styrdokument, i våra lagar och etiska överenskommelser vi har i samhället, samt de regler vi har kommit överens om i klassrummet. Som det senare är min uppgift att betygsätta och bedöma de inlägg som eleverna gör. Det skall dock poängteras att det inte är åsikten i sig som betygssätts utan hur väl den är underbyggd och elevens förmåga att argumentera för sin sak som är det väsentliga.

För det första får inte eleverna publicera något anonymt då allt skall bedömas och betygsättas. Nu finns det ingen möjlighet för elever att publicera något anonymt längre vilket gör att problemet inte existerar. Det är dock möjligt att kommentera inläggen anonymt, även om vi alla föredrar att även dessa är signerade.

För det andra är det elevens personliga uppfattningar som får publiceras. Även om eleven själv är medlem av en politisk organisation eller en organisation som arbetar politiskt får eleven inte agera som representant för sagda organisation på bloggen. Om en elev sympatiserar med en organisation kan han eller hon naturligtvis framföra argument som liknar de som ett parti eller organisation framför, men det får inte vara i dess namn. Som samhällslärare är det inte mitt jobb att betygsätta de svenska partiernas argumentationsförmåga (även om det diskuteras på lektionerna) utan elevernas. Det enda strikt partipolitiskt som accepteras är om en representant för en organisation eller ett parti väljer att kommentera ett inlägg som en elev publicerar.

För det tredje måste samtliga elever vara medvetna om att vi lever i en värld som styrs av normativa uppfattningar eller politisk korrekthet om man så vill. Detta innebär att jag kommer tillsammans med eleven försöka redigera de inlägg som kan tolkas på ett sätt som gör att den faller utanför de överenskommelser som styr bloggen. Vad jag menar med detta är att alla inlägg som innehåller värdeladdade ord kommer att redigeras innan de får ligga kvar på bloggen för att skydda så väl eleven som skolan. Det som skrivs på internet har en tendens att få ett eget liv, därför är det av största vikt att det inte finns några tvetydigheter i vad vi publicerar på bloggen. Det handlar alltså inte egentligen om någon form av åsiktskontroll utan om språkkontroll. Eleven skall alltså inte tvingas in i ett normativt förhållningssätt men i ett normativt språk, i alla fall när det sker offentligt på bloggen. Vad som faller utanför denna norm är naturligtvis något som får behandlas från fall till fall samt mellan mig och den berörda eleven.

Så fortsätt debattera ,

Andreas Gabrielsson- lärare samhällskunskap, historia och religion.

”Osmakligt" var rubriken, och ja, det kan man kanske tycka.

I stockholms tunnelbana kan ressenärer mötas av ovanstående affisch med slagorden” MAMMA PAPPA BARN”. Bakom affischen ligger organisationen; Svenska Evangeliska Alliansen, och kampanjen heter just "bevara äktenskapet". Namnet talar ganska mycket för sig själv och det är inte svårt att lista ut att organisationens främsta mål är att bevara de äktenskapslagar som idag råder i Sverige.
Kampanjen har mötts av stark kritik och Jerry Adbo, ordförande för RFSL i stockholm talar ut med aftobladets repporter, Eric Tagesson.
”- Det är förskräckligt att den här typen av kampanj tillåts i det offentliga rummet” säger en upprörd Abdo som nu riktar stark kritik mot SL, Stockholms lokaltrafik, vilka ansvarar för de reklamkampanjer som i stockholms tunnelbana sätts upp. Svar på tal ger Björn Holmberg, SL:s pressansvarig, som kommenterar det hela med att ”- Vi tycker inte att texten ”Mamma, pappa, barn” är så stötande att vi skulle dra in kampanjen”. Abdo håller inte med och menar på att affischerna är kränkande då de förstärker heteronormen.

Så hur ska vi ställa oss till detta? Ska vi förbjuda alla reklamkampanjer som på något sätt kan uppfattas som kränkande trots bristen på direkt kränkande ord? Det är en mycket svår fråga men fortfarande värd att diskuteras. Ska vi rikta agg mot SL som väljer att ha kvar bevara äktenskapets reklamkampanj, eller kanske ännu mer, mot själva organisationen eller är det så att ingen av dem behöver ställa sig i försvarsposition?

Mamma, pappa och barn är, var för sig, tre ord vi använder flitigt i vår vardag. Det är ord vi använder för att beskriva vilken roll vi har i familjen och det är inte orden i sig som är kränkande eller som Adbo sa, Osmakliga. Däremot är det, enligt mig, en kombination av ord som i fel sammanhang utesluter abnormiteter. Detta pågrund av att det målar upp en bild av kärnfamiljen, en bild som för många inte stämmer ihop med verkligheten. Vi har alla dem här (av mig ett ganska ogillat ord) abnormiteterna och vi kan inte bortse från dem, även om vissa mer än gärna vill det. Vi kan inte heller bortse från att deras drömmar inte skiljer sig från en heterosexuells, vare sig det handlar om arbete, äktenskap, eller familj. Media har möjligheten eller rättare sagt, makten att påverka oss något abnormt. Med oss syftar jag på människan, och därmed även samhället. Fullproppat med propaganda och stimuli skulle jag våga påstå att de omedvetet manupulerar våra hjärnor, i detta fallet till att stärka normen och tala om för oss ”vad som är normalt”. Därför kan jag hålla med Abdo när han påpekar att det bidrar till en förstärkelse av hetronormen och även se att konsekvenserna kan leda till ett ökat förtrycket mot homo- och bisexuella människor. Samtidigt kan man kan ju undra om det var en ren slump att affisherna kom upp i samma veva som Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Erikssons gemensamma motion om könsneutralt äktenskap hamnat på remiss?

Läs gärna artikeln på: http://www.aftonbladet.se/stockholm/article1072162.ab
Eller besök http://www.bevaraaktenskapet.se/

Utbildningskansliet säger ja till judisk friskola

En judisk familj ansöker om att få starta en svensk-judisk friskola, detta bland annat eftersom de har åtta barn själv i familjen. Utbildningskansliet har sagt ja till den nya skolan i Lund.

Det är tänkt att skolan ska starta med de åtta barnen, i åldern 1-18 år, och att skolan ska vara fullt utbyggd samt ha 20 elever till år 2010. Familjen är ortodoxa Chadad Lubavicherjudar och kan därför av religiösa skäl inte sätta sina barn i en vanlig svensk skola, men skolan ska vara öppen även för andra judiska barn.

Tidigare i Lund har det inte funnits någon judisk skola och kansliet anser att den inte bör konkurrera med de kommunala skolorna. Skolverket ska senare bedöma om skolans innehåll ska godkännas.

De vill även erbjuda undervisning på svenska, engelska, jiddisch och hebreiska. Skolans kommer att heta Ohr Menachem.

Faktan är tagen från sydsvenskan.se

Själv är jag för ett mångreligiöst samhälle och anser att om familjen vill starta en judisk friskola så visst, varför inte? Vi har redan kristna och muslimska friskolor så det är väl inte mer än rätt.

Håkan Syrén är polisanmäld

Försvaret har alltid så långt bak man kan tänka sig varit dominerat av män. Tiderna ändras och allt fler kvinnor börjar intressera sig för försvaret och visar framfötterna. Det är något man kan tycka och tänka vad man vill om men tyvärr så är det allt för många som väljer att yttra sina negativa åsikter om detta på ett vis som inte är okej. Det finns tjejer som under tiden de utför värnplikten blir sexuellt trakasserade och få utstå olika slags diskriminering på grund av deras kön. Även om vi lever på 2000-talet så ses det fortfarande som lite "onormalt" med tjejer som faktiskt vill göra värnplikten eller ännu värre, tänk om man får en kvinnlig officer. Många värnpliktiga hade nog reagerat på ett annat vis om de fått reda på att de har ett kvinnligt befäl istället för ett manligt. Det är något som man tyvärr kan förstå eftersom det fortfarande känns lite "onaturligt".

Håkan Syrén som är överbefälhavare här i Sverige mottog ett brev. Brevet var annonymt och personen som hade skrivit brevet skrev om Ulrika Häggroth som är chefredakrtör för tidningen värnpliktsnytt. Han/hon målade upp en bild av Ulrika som en "vamp". Personen hade skrivit om hennes klädesel, att hon klädde sig i korta kjolar och uppknäppta blusar. Brevet innehöll även smutskastning och påhopp. Håkan Syrén är Ulrika Häggroths chef trots det så gick han inte först till henne med brevet. Det tog tio dagar innan Ulrika själv fick läsa brevet och det tog två veckor innan en företrädare från överbefälhaverens ledningsgrupp talade öppet om problemet med henne, på hennes initiativ.

Mer om detta kan ni läsa här:

http://www.expressen.se/1.870764/darfor-polisanmaler-jag-overbefalhavaren

Hur ska man hantera liknande situtationer? Agerade Håkan Syrén på ett korrekt vis i detta fallet eller kunde han sköta det på ett bättre sätt? Vad krävs för att minska sexuella trakasserier på platser som är mansdominerade?

Madeleine McCann

Vem har inte hört talas om Madeleine McCann? Antagligen de som inte har öppnat en tidning eller sett på nyheterna de senaste månaderna. Madeleine försvann från en lägenhet i Portugal tredje Maj, där hon var på semester med sin mamma, pappa och hennes två syskon. Föräldrarna åt middag med några vänner medan Madeleine och hennes två småsyskon sov i deras hotellrum. Föräldrarna och deras vänner hävdar att de skiftades om att kolla till barnen, och att Madeleines mamma var den som upptäckte att flickan saknades. Polisen uppges ha kontaktas tio minuter efter att de upptäckt att Madeleine var försvunnen.

Fallet blev direkt stort, dock trodde många att det bara var en endags nyhet. De trodde fel, fallet blev uppmärksammat i hela Europa. På flera flygplatser runt om i Europa finns bilder på Madeleine. Det är inte många som har missat den lilla tjejens ansikte. Flera kändisar bland annat Beckham har gått ut och bett om information om flickan.

Föräldrarna har även blivit misstänkta för att ha mördat sin dotter av misstag. Sedan gjort av sig med kroppen. Dessutom ifråga sätter sig många om hur man kan lämna sina barn, bara för att gå ut med sina vänner.

Så här skriver Svenska Dagbladet: ”http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_17138860.asp” ”761 barn har försvunnit i USA, 43 i Storbritannien - bara under det senaste året. Av egen fri vilja, drunknade, bortrövade av en förälder, i enstaka fall kidnappade av en främling. Men du har bara hört talas om ett av dem: Madeleine McCann.”

En svart flicka med fattiga föräldrar inte hade fått samma uppmärksamhet som Madeleine har fått. Madeleine är en söt flicka, från en familj där föräldrarna båda har respekterade jobb, tre söta barn, de är vad många skulle kalla den perfekta familjen, så som folk drömmer om att ha det. Några kanske minns flickan Elizabeth Smart som försvann från sitt hem i Salt Lake City som försvann 2002? Fallet fick otroligt stor media intresse, Elizabeth kom från en rik familj, och de levde i ett bra område. Även där hade Elizabeth vad man kallar den perfekta familjen, två kärleksfulla föräldrar, och sex barn. Samma dag som Elizabeth försvann, försvann en annan liten svart flicka, från ett fattigt område. Fallet fick en notis i tidningen. Borde en sådan skillnad få finnas? Det kanske är en skillnad som människor inte tänker på att de gör, utan något som hände automatiskt. Tar vi mer illa vid oss, när någon är lik oss, till exempel samma hudfärg. Är det närmare oss än om det är ett barn med en annorlunda hudfärg?

Varför uppmärksammas inte något av de andra barnen som försvinner, är de inte lika mycket värda som denna lilla flicka. Eller är det som en av mina vänner sa en gång ”att man inte kan skiva om alla barn, då hade tidningarna bara handlat om dem”. Dock menar jag att mycket även handlar om media intresset. Fallet säljer tidningar, det har blivit som en dokusåpa där man spänt väntar på avslutningen. Dock är det som det inte längre handlar om lilla Madeleine utan allt runt om det.

Detta handlar om en liten flicka som försvann, just nu vet kanske en person, kanske fler vad som har hänt henne. Dock ska vi inte glömma henne, inte heller alla de andra barnen som inte ännu har kommit hem.

/ Tanja Hansson